.. hur sjukt är inte det?? Kommer nog ta ett par år innan jag inser det, att JAG är någons mamma. "Mamma" är ju liksom min mamma! Hehe..
Jag orkar inte skriva ned hela förlossningsberättelsen här men om man är intresserad så kan man läsa den låååånga berättelsen här: http://www.familjeliv.se/Vantar_barn/Min_forlossning/a303.html
Det jag kan säga iaf är att planera barn, vara gravid, föda och sen äntligen ha sin skatt i famnen är det bästa jag någonsin varit med om, så grymt häftigt och skulle kunna göra om det 100000ggr. För lite var det som jag trodde att jag skulle tänka med, att så jävla ont gjorde det inte, kanske är jag som hade en drömförlossning visserligen men jag var verkligen inställd på att det skulle kännas som att man skulle dö som många har sagt, men icke sa nicke, det var det häftigaste jag varit med om. Visst öppningsvärkarna var ju inte sköna direkt med trodde aldrig att jag skulle dö, och krystvärkarna var istället såå häftiga, just go with the flow typ, aah som jag sa: 10000ggr till kan jag göra om det, hehe, blir många barn det;) 
Sedan så var ju inte min bebis så himla stor heller, 2725g och 47cm, så kanske gör lite ondare om man får en 4kg bebis. Förmodligen skulle han ju varit lite större om han kommit på utsatt datum men eftersom "mamma" fick för sig att storstäda heeeela lägenheten o springa upp o ned till förråd så fick han visst lite fart att komma ut (9dgr tidigare), så det kommer jag köra på nästa ggn med, städa och fara omkring när man börjat tröttna på att vara gravid och bara gå och vänta.

Nu är Freddie 3veckor gammal men det känns som att han varit hos oss jämt, han har dessutom gått upp ca 1,3kg sen födseln oxå så han är inte lika liten längre, en liten tjockis med veck överallt, mysigt! Han har legat i många famnar och varit runt i diverse affärer och tom hunnit varit på kolmården. Och idag vankas det ännu mer besök.

Just nu kretsar inte dagarna runt att fundera på hur lillen ser ut längre eller bara o sitta o vänta på att han behagar komma ut, utan det mesta kretsar istället runt att beundra och ta hand om våran skatt. Och som säkert så många märkt så har man inte längre tid för att sitta på facebook hela dagarna eller sitta i telefon, både på gott och ont, men antar att den här bebis-smekmånaden snart är över och man inte är inte i det där ruset längre, då ska jag ta tag i min vardag igen.. men tills dess tänker jag fortsätta vara i den här underbara bebis-bubblan där jag bara kan njuta av mitt och Olles underverk! 00