Inatt hade jag en mardröm! Inte alls kul.. för det första så hade lillkillen anlänt, men inte ur mig, han låg på ett bord på BB, skumt! Sen så växte han onormalt fort, när drömmen var slut o jag vaknade så var han lika stor som min lillabror som är 5år.
Och jag kommer ihåg att jag tänkte i drömmen att jag hade blivit "snuvad på konfekten", eller att jag liksom hade gått miste om hela spädbarnstiden. Det kändes inge kul kan ja lova. Undra vad denna dröm grundar sig i, att jag är rädd att allt går för fort? Att jag är rädd att jag inte kommer hinna med min lillkille och helt plötligt vakna upp en dag och upptäcka att han är 5år? Inte vet jag, men nått är det ju.
Jag tror också att det har mkt med allt som snurrar i huvudet just nu. Alla säger "åh va mysigt att du ska ha en bebis". Men så tänker inte riktigt jag, eller såklart jag tycker att det ska bli OTROLIGT mysigt, men det jag menar är att man "får" ju inte bara en bebis. Bebis är han ju bara i nått år, sen är han småtting, o tillslut, skolbarn och tonåring och vuxen. Jag tror att jag försöker vänja mig vid att det inte bara är en söt liten bebis vi väntar, utan faktiskt ett barn, ett barn som inte alltid kommer vara barn till utseendet, men såklart alltid, VÅRT BARN!