Idag fick jag denna kommentaren på detta inlägg. Gissa om jag fick taggarna utåt direkt. Förbered er på ett långt och irriterat inlägg nu.

Hmm, varför får man inte festa när man har en nyfödd? skulle min fråga vara till denne "Anonym". Är det för att du fortfarande lever kvar på 60-talet då kvinnan skulle gå hemma och ta hand om barnen och mannen arbetar och drar hem levebrödet? Du, guess what, det här är 2000-talet och i min värld så fungerar det faktiskt inte så längre. Hemma hos mig så är det, dra på trissor, ett jämställt hushåll och ett jämställt föräldrarskap. Lika mycket som att jag tvättar, diskar och lagar mat så gör min "man" det. Och lika mycket som jag tar hand om våra barn så gör också min "man" det. Och jag lovar, han är fullt kapabel till att ta hand om dem. Att ja inte ammar vår dotter förenklar dessutom det hela ännu mer, oj, alltså ett ännu mer jämställt föräldrarskap! Han kan alltså både byta blöja på henne och mata henne. Men enligt dig så är det då inte rätt, eller? Nej, du tycker alltså att bara för att jag har en nyfödd så ska jag alltså inte vara ifrån henne en kväll, för hon dör i min "mans" förvar, eller?
     
Eller är det själva grejen att jag dricker alkohol som du irriterar dig på? För det första kan jag då lugna dig med att jag super mig naturligtvis inte stupfull, finner ingen glädje i det alls kan jag tala om. Och för det andra, detta lilla festande det handlade om var en oskyldig 3-rätters middag med mina tjejer där vi drack vin till maten och sedan några drinkar efteråt och sedan åkte vi iväg ut och dansade lite. Detta, kan jag säga dig är jag sååå värd att få(?) göra. Jag har inte varit ute och dansat med mina tjejer på nästan ett år och dansa är verkligen nått som jag tycker är kul att göra, och att mysa över en middag (innehållande alkohol eller ej) hör heller inte till vanligheterna när man har barn. Jag unnar mig detta och skäms absolut inte över det!
Så när både min "man" och jag är överrens om att jag, en kväll på nästan ett år, kan gå ut med mina tjejer så får jag skit för det, av dessutom en helt anonym person? Skulle du reagera lika hårt om han skulle ut och öla en kväll med sina kompisar?

Och varför har det så stor betydelse att hon är nyfödd när hon inte är beroende av mig på samma sätt som när man ammar? Jag var borta en kväll ifrån henne, och vet du, jag är säker på att hon inte ens märkte det för hon sov mestadels av kvällen sade min "man" och den lilla tiden som hon var var vaken så var hon inte mkt tryggt förvar hos honom, han både bytte blöja ett par ggr och matade henne ett par ggr. Och inte nog med det, hon klarade sig utan en skråma! :-O

Jag irriterar mig så himla mkt på dessa trångsynta åsikter om vad man får och inte får göra som mamma. Står det i nån handbok nånstans att man inte får ha lite lite lite egentid någongång ibland såfort man fått barn? Att man ska sitta hemma hela dagarna och inte umgås med sina vänner längre, alltså helt förskjuta dem (sålänge dem inte har barn för då kan man ju träffas för att barnen ska få leka)? Isf, så skulle jag aldrig skaffat barn kan jag tala om. För att vara mamma och sätta sina barn i första hand i alla lägen kan vara väldigt påfrestande både fysiskt och psykiskt, men det kanske inte du har nån erfarenhet av du "Anonym"? Så denna egentid då jag bara ha mig själv att mata och klä på bla kan vara det lilla som gör att jag samlar lite extra energi och orkar med svåra nätter och dåliga dagar utan att ens bry sig att man sovit 1 timma sammanhängande. Man kan istället ta det med ett leende på läpparna och koncentrera sig på att man är lycklig trots stora påsar under ögonen och sömnbrist i kroppen. Och man måste faktiskt vara utan sina barn ibland med för att också få sakna, och hur nyttigt är det inte också, både för dem och för mig?

Så "Anonym", jag måste alltså vara en hemsk mamma i dina ögon som spenderat en kväll utan mitt nyfödda barn, för att på över ett år umgås med mina tjejer över en god middag. Och fy på mig som dessutom drack alkohol, det får man ju inte göra längre när man har barn. Fy på mig som även då lämnade min nyfödda hemma hos sin pappa hela kvällen, hon tog nog väldigt illa vid sig av att få vara med sin pappa, för han kan ju inte ta hand om henne minst lika bra som jag kan. Fy på mig som unnade mig en grymt kul kväll med mina tjejer, mina tjejer som också gör mig ännu lyckligare av att de visar mig att jag är älskad på annat sätt än som mamma eller flickvän, utan också som vän.

Nej fy faan för dig snarare, "Anonym" , som är så trångsynt och tror att du har rätt att klanka ned på andras liv bara för att du lever kvar i ojämställt 60-tal. Du måste vara en väldigt olycklig själ, I pity u!