På sista tiden, typ senaste månaden, så har Fred börjat äta på nätterna igen. Nästan alltid på pricken kl 03.00. Fattar inte vad detta berodde på för hungrig var han egentligen inte då vi bara gav honom 150ml mot det vanliga 240ml, o han slukade det o somnade sedan om.
Så egentligen så var det vara en dum vana han lagt till med. Vi började fundera på om man kunde ändra nått på hans ät- och sovrutiner under dagen som kunde göra så han skulle sova bättre på nätterna. Så vi började med att dra ned vilan på dagen från 3x1-1,5h till 2x30-45min istället. Till en början verkade det inte spela någon roll, men nu har han tre dagar i rad sovit mkt bättre. I förrgår sov han non-stop till 08.30 och idag sov han till 07.30. Att tilläggas då är att han somnar för natten runt 20, så det betyder alltså närmre 12h!! Så som det ser ut så verkar ju detta system funka -peppar-peppar- !!
Skulle vara så himla skönt om detta fortsätter för som det såg ut där ett tag så åt han var tredje timma igen, precis som en nyfödd, o så ska det ju inte riktigt vara när han är 9 månader. Sen kan det ju bero på att han är så himla mkt mer aktiv nu om dagarna, han gör ju av med rätt mkt energi så som han styr =) Ingen är mer glad än jag om det fortsätter heller då jag börjar bli väldigt trött nu och har haft vääldigt mkt sammandragningar på sistonde, inte bra, men så länge dem inte gör ont så är det ingen fara, men det är ju grymt obehagligt.

Insåg när jag tittade runt på massa mammabloggar att jag inte lagt upp min förlossningsberättelse, lite sent påtänkt kanske såhär 9 månader senare, men här kommer den för er nyfikna nya läsare iaf. Ni andra har kanske redan läst den när jag länkade till den på Familjeliv =)
Jag skrev alltså in allt i ett dokument och uppdaterade hela tiden under dagen, då jag inte hade så onda värkar direkt. Tänkte att det kunde va kul o läsa sen, o det var det ju. Känsliga läsare behöver ju inte läsa dock, bara så ni vet ;)


Freddie kommer till världen, 100715, vecka 38+4


Vaknar av, vad jag tror är, rejäl spark av bebis.. men kanske inte..

Somnar om o vaknar av o till med lite sammandragningar och det vanliga ryggontet men har även i samband med sammandragningarna diffus mensvärk.

Olle jobbar fm så ligger vaken när hans alarm ringer, han frågar varför jag är vaken och jag svarar att jag har ont i ryggen och lite mensvärk, inga konstigheter.

Olle går upp o fixar inför jobbet, samtidigt har jag en ganska ordentlig sammandragning och bestämmer mig efteråt att gå upp o kissa.

Mitt i dörröppningen ut ur sovrummet känner jag hur det börjar rinna om mig och vattnet går över golvet (ca 05.15) och jag säger till Olle att mitt vatten gick nog nu, han vänder sig om och säger ”driver du med mig?”

Jag suckar lite uppgivet o vet inte vad jag riktigt ska göra, det rinner ned för benen och Olle säger åt mig att gå in på toan. Trosorna är dyngsura och det är vatten över hela sovrums och hallgolvet.

Säger åt Olle o hämta handdukar och han kommer o torkar upp. Hinner säga till om badrumsrengöring till golvet med så att inte hundarna börjar re i det.

Märker sedan att slemproppen förmodligen också är påväg. Stänger om mig och försöker gå på toaletten ordentligt eftersom jag varit förstoppad innan men nu blev det liv i luckan ;)

Efteråt går jag in till badrummet och sätter mig i badkaret och sitter där ett bra tag. Vi googlar lite om vattenavgång och slempropp. Olle klockar värkar (läs snarare vanliga sammandragningar) som är oregelbundna och vi diskuterar om det är på riktigt eller inte.

Kl 06 ca ringer jag till förlossningen och berättar om vattenavgången och hon säger åt mig att ta på binda för att se om vattnet sipprar mer och att jag ska återkomma, eftersom det kan vara en kraftik flytning eller att jag kissade på mig(!!).

Olle ringer till jobbet o säger att han inte kommer. Jag passar på o tvätta håret och märker under tiden mer av slemproppen. Tar på mig binda och vi fixar frukost, får springa in för att jag känner att det sipprar lite. Är rosafärgat och rinner verkligen.

Äter frukost framför ett avsnitt av unga mödrar. Vi kollar runt lite på internet om värkar och vattenavgång och Olle klockar värkarna på telefon och jag skriver upp tiderna på ett papper. Ska ställa mig upp för att gå ut i köket och känner att det rinner massa. Springer in på toan.

Sätter mig med datorn i knät och kollar runt och läser lite på familjeliv under förlossningsfliken (coolt!).

Hänger sedan lite tvätt som jag kastat in innan. Olle städar och fixar lite. Rinner till några gånger och jag byter binda en gång. Börjar sedan sminka mig och fixa håret och packa nessesären.

Olle går till affären och apoteket och handlar diverse tilltugg att ha med. (kl ca 10.00)

Fortsätter packa lite och dona, värkarna avtar men vattnet sipprar. Börjar göra pannkakor runt 11.

Vi äter och sedan sätter vi oss framför tvn, jag somnar i ca en timma och vaknar av en värk. Olle tycker jag ska ringa upp och efter ett tag (ca 14) gör jag det och dem ber mig komma upp på kontroll av fostervattnet.

Olle hoppar in i duschen och jag packar det sista. Vi tar med BBväskan utifall att, och bilbarnstolen.

Vi får komma in på ett rum och dem sätter ctg och kollar fostervattnet. Barnmorskan Caroline är i våran ålder och jag är lite tveksam först men hon visar sig senare vara kanon! Dem kollar även blodtrycket på mig och tar blodprov. Lämnar även urinprov som visar +1 på protein. Efter ca 1 timma får vi träffa läkare som berättar om hur förloppet kommer att gå, att vi ska höra av oss när sammandragningarna blir värre eller om jag får feber eller börjar må dåligt.

Vi åker hem igen och tänker börja med maten, Olle tar fram kyckling och tinar och vi sätter oss i soffan sålänge. Precis när vi satt oss så ringer Caroline upp och säger att de vill att vi ska komma in för mer prover för att blodprovet hade gett nått dåligt utslag. Direkt efter vi lagt på så får jag en kraftig värk och vi fattar att det ändå verkade dags.

Ringer mamma och säger att vi ska åka upp på koll bara så att vi kommer o lämnar hundarna. Efter vi lagt på får jag en ordentlig värk och det var bara 3 min sen den senaste så förstår att jag inte kommer klara o åka o lämna hundarna först så pappa får komma o hämta dem och vi lämnar dörren öppen så han kan komma in o lämnar en extranyckel.

Väntar inne i lägenheten tills jag precis haft en värk o sen ner till bilen, dock får jag en ny när jag satt mig ändå och det känns jobbigt o åka förbi en fullsatt uteservering på Grand Hotell, känns som alla tittar in där jag sitter o flåsar.

Väl uppe på sjukan så får vi komma in o dem tror ju att vi kommer in för proverna bara men Caroline inser att jag har riktiga värkar nu. Hon sätter kurva och känner hur öppen jag är, ca 2 cm, ”så det är precis i startgroparna”. Hon tar även blodtryck vilket är väldigt högt så de tar det med jämna mellanrum. Får inte reda på det här men tydligen trodde de att jag hade havandeskapsförgiftning.

Caroline flyttar oss till ett förlossningsrum där jag även får tillgång till lustgas, vilken verkligen kändes som min räddning. Fungerade jättebra. De kopplar på dosor på magen som ska mäta hjärtljudet på bebisen. Lite senare så upptäcker man att dosorna inte läser så bra så Caroline försöker sätta en elektrod på bebisens huvud men misslyckas så en annan barnmorska kommer in och gör det, tror att det var ”bitterfittan” som gjorde det, en 50+ barnmorska som bara var sur och grinig.

Det kommer in lite olika folk då och då och kollar mitt blodtryck och kollar hur öppen jag är, dem märker även då att jag blöder ganska mkt, men en läkare konstaterar sedan att det inte är så mkt så att man behöver oroa sig.

Jag kör med lustgasen och försöker tänka att varje värk är ett steg närmre bebisen. Ger aldrig upp utan bara följer strömmen så att säga. De försöker få mig att ställa mig upp och gå på toa men jag tänker att det kommer jag aldrig klara utan lustgasen så skiter i det, dessutom kände jag mig inte kissnödig alls. Sitter upp på sängkanten och håller ena armen runt gåstolen eller kramphåller snarare när jag får en värk, får träningsvärk i högerarmen efter detta.

Olle gör så gott han kan och servar mig med vatten och masserar mina ben och min rygg. Känns så himla skönt att ha honom med och litar på att han tar rätt beslut när han blir tillfrågad om något av barnmorskorna då jag är ganska inne i mig själv.

Kl 22 är det skiftbyte och Caroline kommer in och säger hejdå och lycka till, jag är mitt inne i en värk då så pratar inte med henne, tyvärr, men skrev i upplevelsebrevet sen att hon var underbar.

Ewa och Annica är de nya barnmorskorna som kommer in och det första jag tänker på när Ewa kommer in och hälsar är att det är hon på filmen från hemsidan där dem visar runt på förlossningen. Tänker för mig själv att det ska jag inte säga högt i mitt lustgasrus.

De insisterar hela tiden på att jag behöver gå upp och gå eftersom bebisen sjunker ned lättare och snabbare då, men jag kommer bara upp på benen och behöver sätta mig ned så fort en värk kommer iaf så jag skiter i den idén. Ewa och jag pratar lite om akupunktur med det blir aldrig av.

Runt 22.30 så börjar Olle fråga vad det finns mer för smärtlindring och de berättar om EDAn och någon annan ryggbedövning som bara håller i 20 min så de rekommenderar EDAn, plus att den även gör att värkarna stannar av lite så man kan gå upp och gå och få ned bebisen lite. Olle pratar med mig och frågar hur jag känner inför EDAn eftersom jag sagt att jag inte vill ha den. Jag känner vid det här laget att jag vill att nått ska hända mer än att jag sitter och kramphåller gåstolen hela tiden så vi kommer fram till att jag ska ta den.

De ringer på läkaren som ska sätta EDAn och kollar om han har tid, som tur var va han redan nere på förlossningen och lägger på någonannan så han kommer in fort till oss. Jag sitter fortfarande upp i sängen men de vill att jag ska lägga mig ned på sidan då det är mkt lättare att lägga den då. Kommer ihåg att jag hinner bli lite nervös, att det pirrar till lite i magen. Jag får kura ihop på sängen och han lägger först bedövning som sticker till lite (22.50), sedan känner jag hur det liksom knackar och knakar i ryggen, kändes ungefär som att man kommer åt en djup muskel, så det var inte alls så farligt som jag hade väntat. Jag får dessutom en värkvila som är lite längre än vanligt under tiden som är så skön och som gör att jag nästan somnar, drömmer om lisebergskaninen. Antar att det är för att jag fick obegränsat med lustgas under tiden ;)

Det tar ca 20 min att lägga bedövningen och nästan direkt efter narkosläkaren gått, 23.10, så ändrar en värk helt karaktär och det känns som ett enormt tryck och som att nått blåses upp i stjärten ungefär. Jag skriker till i lustgasmasken. Hör att barnmorskorna säger, men det låter ju som att hon har krystvärkar ju. Jag tänker att, ja det måste det fan va för det är inga vanliga värkar iaf.

Resten är lite diffust, jag blundar hela tiden och lyssnar till vad dem säger. Olle sitter/står bredvid mig och någon säger till mig att jag ska ta i som att jag ska bajsa ut ett jordklot men att jag ska hålla skriket inuti mig så att jag får mer kraft. Jag ligger fortf på sidan och de fäller upp ett benstöd som jag kan lägga upp ena benet på, krystar så ett par gånger men de vänder mig sedan så jag ligger i gynställning, vilket går mkt bättre då jag kan ta tag i mina egna ben när jag krystar.

Krystvärkarna var det bästa under hela förlossningen då det kändes som att smärtan försvann då man tog i. Det kändes som att man var vrålförstoppad och skulle bajsa ut värsta bajskorven ungefär. Och förstoppad hade jag ju varit många gånger under graviditeten så jag kände ju igen sättet att ta i på;)
Olle tröck bakom min rygg för att jag skulle få mer kraft och jag kunde höra att han nästan tog i vid varje krystvärk också. Jag lyssnade hela tiden på vad barnmorskorna sade, som att de sa "hämta mer luft" och "krysta igen en snabbis" och "lugn nu" så att jag inte skulle spricka och så.

Vid ett tillfälle sa det att de såg ett huvud med massa mörkt hår och frågade om jag ville känna, men det ville jag inte. Kommer ihåg att jag tänkte att om jag spricker så borde det kännas nu, borde liksom svida, men det gjorde det aldrig.

Efter ett antal krystvärkar så känner jag hur hela bebisen kommer ut, hur hans kropp liksom vickas mot mitt bäcken. Och han kommer upp på min mage direkt 23.36

Han är jätteröd och fin, och liten! Han skriker inte direkt men jag börjar klappa honom på ryggen direkt instiktivt och efter ett tag så börjar han skrika lite. Olle får en mössa som han beds sätta på bebisen och sedan får han klippa navelsträngen. Jag tänker direkt att han har Olles näsa. Säger rätt snart att Olle måste ta kort, och första korten är taget 4 min efter han är född.

Jag får sedan en spruta som skulle hjälpa till för att få ut moderkakan och den bara glider ut utan att jag behöver göra någonting. Jag ligger och beundrar underverket och Olle tar lite kort. Vi pussas och är överglada.

Ewa kollar sedan hur mitt underliv ser ut, hon konstaterar att jag spruckit lite invändigt men ingenting utvändigt, precis som jag själv trodde eftersom jag inte kände att det sved nått som alla hade pratat om att det gjorde när man sprack utvändigt. Hon syr mig kanske i 10 minuter medan vi fortsätter beskåda VÅRAT underverk.

Vi får hjälp med flaskmatningen av Ewa och bebisen vägs och mäts, vi gissar på runt 3000 men han vägde bara 2725g och var 47lång. Min barnmorska på mottagningen hade några veckor innan gissat på 2600 så hon var nära.

Efteråt lämnas vi ensamma på rummet för lite familjetid och fika. Jag får även in medicin för att stoppa mjölkproduktionen. Sedan blir vi informerade om att vi får stanna kvar i förlossningsrummet över natten så de kan kontrollera mitt blodtryck ytterliggare och vi får in en extrasäng till Olle. Jag får hjälp att ta mig till duschen och sitter där inne och duschar i säkert en timma, blir tillsagd att försöka kissa med det går inte.
Jätteskönt att duscha är det men blir yrslig när jag ska upp så får ringa på klockan och så får jag hjälp att ta mig ur duschen av två barnmorskor, de kör mig med rullstol till sängen och klär på mig.

Vi är trötta och får nedsläckt och försöker sova, Olle somnar men jag kan inte riktigt sova, är AC på rummet och det är rätt kallt, lägger filt över bebisen huvud lite så han inte ska bli förkyld men vaknar till så fort jag somnar i rädsla att han fått filten över ansiktet så han inte kan andas.

Blir på morgonen informerade om att vi kanske inte kan få ett eget rum på BB då det är fullt men att vi måste stanna några dagar. Ewa kommer in och säger hejdå och det nya skiftet kommer. Olle och jag försöker se det positiva i det hela att vi åtminstone fick sova tillsammans första natten då han inte skulle få sova kvar om vi fick dela rum med någonannan på BB. Men allting löste sig och vi fick ett eget rum iaf på BB, kanske fick vi förtur? Får åka rullstol in på BB då jag känner mig väldigt yrslig såfort jag gått upp på toaletten och ska tillbaka till sängen.

Får ett rum som ligger precis bredvid där man hämtar och värmer mjölkersättningen och nära till matsalen, perfekt med andra ord. Dock var sängarna lite hårda men vad gör det, när man har världens finaste bebis och pappa att gosa med.

Får stanna kvar i 3 dagar så dem kan mäta blodtrycket på mig, som senare blev helt okej. Allt som allt gick förlossningen väldigt snabbt tycker jag. Är inne på sjukan runt 18 och han är född 23.36. Bara 20 minuter efter narkosläkaren gick därifrån, så EDAn gillar vi, öppnade mig 4-5cm under tiden som den lades liksom =)

Helt klart det mest underbaraste och häftigaste jag varit med om i hela mitt liv, blir tårögd såfort jag tänker på förlossningen och allt runt omkring. Det bästa som någonsin hänt mig!

Fick ta mig en riktig funderare när det kom till dessa 3. Men här kommer dem iaf =)

Topp 3 onödiga bebis-inköp:

1- Bärsjal/Sele 
Vi köpte en bärsjal för att vi tyckte att det skulle vara smidigt när man inte ville ha med sig vagnen. Men det visade sig att det blev mer bökigt än smidigt att använda den. Man blev svettig, Fred blev svettig, jag fick ont i ryggen. Ja ni hör ju! Detta kanske är skitbra o funkar för vissa men för oss gjorde de inte det. Dessutom så var sjalen vi köpte inte vidare elastiskt utan mer stum i tyget så det blev liksom så hårt och det gillade inte Fred alls utan skrek rakt ut efter ett tag, så det går bort!

2- Babywatch
Ja, det är klart att vi måste ha en babywatch! Men icke sa Nicke. Den har knappt kommit till användning, endast ett fåtal ggr. Och om man är en sån neurotisk mamma som jag är som ändå springer o kollar till mitt barn om han sover eller är vaken hela tiden så är den lite överflödig faktiskt. Vem vet, det kanske kommer bättre till användning om nått halvår ;)

3- Diverse nappflaskor                                                                                                                                                 
I jakten på den perfekta nappflaskan så köpte vi på oss fler o fler o fler flaskor, nu står det flaskor tillk förbannelse i skåpet (12st) som vi inte ens använder. Men det är ju faktiskt inte så lätt o veta vilken som skulle passa våran bebis bäst eller oss med för den delen. Nu är vi lite klokare på den biten och vet att den enda som funkar här hemma är MAMs First Bottle =)


Här är den berömda flaskan, matpaus i bilen =)