Kom hem från barnmorskan nyss o är lite deppig. Är antagligen inget speciellt men när man har varit van vid att ha en väldigt smärtfri graviditet utan krämpor o komplikationer så blir man lite orolig när det väl blir nått. Lillens mått ligger under normkurvan och barnmorskan var lite orolig över ifall han växer som han ska. Så ska på extra ultraljud på måndag för att kolla läget så att allt är ok. Förhoppingsvis så har det bara att göra med att jag har en sån kropp som bär det mesta av bebis o livmoder inuti kroppen än "utanpå" så att säga. Men det är för säkerhetsskull så man kan kolla mått på honom och fostervatten o sånt.
Dessutom så är mitt järn väldigt lågt helt plötsligt, sjunkit mkt på kort tid. Så blev till att åka till apoteket för att köpa mer järn, blev fexim denna gång, brustablett som tydligen ska vara skonsam för magen. Annars var blodsockret bra och trycket. Kg hade kunnat vara lite mer, men 8 kg på hela den här tiden är väl vad man kan räkna med att bebis med allt runt väger, allt resten som man går upp är ju rent fett (eller vätska), 30 kg ska man liksom inte gå upp! Men just nu känns de som jag är lite orolig för allt möjligt. Har haft en del sammandragningar med, i torsdags ex hade jag var 10 min hela kvällen, lite halvroligt när Olle dessutom åkt till Sundsvall på morgonen, han va inte lite orolig, hehe. Men så länge de inte gör ont så ska de inte vara någon fara, men skulle hålla koll på det sa BM. Sedan har det varit väldigt mkt stress på sista tiden, skola, flytt, jobb, städning o upppackning o allt, jag måste lära mig att slappna av.
Nu är det slutspurten i skolan, tenta nästa torsdag sen är jag ledig! då fan ska ja ta det lugnt! Dock kommer ju allt så med att barnrummet ska bli färdigt o så, gör ju inget om det inte är färdigt när han kommer, men man vill ju gärna ha det mesta klart liksom. Jaja.. blir lite "ja ska bara", men men, blir nog bra i slutändan det här, tur jag har så många att prata av mig med. Anna, Nellie (www.naminabild.blogg.se) o Evelina från familjeliv. Emma som jag går i samma fotspår som o föder barn i samband med min 25årsdag typ, Pullan som jag kan ringa när som helst, alla de andra tjejerna som nog lyssnar ivrigt (spec Jojjan som är så bebissugen sjäv), sen självklart räddaren i nöden min Mammi som jag ringer till direkt o kollar och berättar, och Olle har sin Mammi som han ringer o oroar sig till. OCh självklart min älskling som tar hand om mig så bra o som hela tiden har försökt fått mig till att stressa ned - Tänk att vi ska bli mamma o pappa älskling!! <3 



Vecka 33