Det här kortet på Kisen är ju bara så fint! Det personifierar henne rätt bra också, livsnjutaren nummer ett, bäst av allt är att ligga o sova. Helst hos mamma eller pappa såklart, men här duger pläden lika bra =)

Det var långt innan jag fyllde 18 som jag bestämde mig för att jag ville ha hund. Lite konstigt egentligen då jag nästan varit lite hundrädd när jag var liten och vi har aldrig haft hund, varken i min familj eller närmaste släkt.
Jag började iaf den stora sökningen efter vilken ras som skulle passa mig. Gjorde massa tester kommer jag ihåg på hundforum, "vilken ras passar dig" typ. Det kom alltid fram till att det var en liten hund, inte så liten som en Chihuahua, men modellen lite större. Stötte snart på rasen Griffon. Dem bilderna som kom upp var inte på särskilt fina vovvar, tyckte jag då. Intryckta nosar och stora ögon, såg ju helkonstigt ut! Men ju mer jag började läsa och söka på mer bilder på rasen dessto mer började jag tycka att dem var charmiga ist. Speciellt den släthåriga, som inte hade skägg heller. Bestämde mig snabbt att jag också ville ha en svart, såå fina ju!
Började leta runt efter kennlar och tog kontakt med både den ena och den andra. Olle och jag hann då också flytta till eget. Tillslut så hamnade jag hos en dam som hade en kull, ingen kennel. Vi åkte dit för att hälsa på, mamma och pappa var med. Dock var det en hanhund, som jag egentligen inte ville ha, och den var röd och inte svart. Men lika söt för det, Benjamin hette han. Allt gick jättebra, jag fick hunden i knät och satt och gosade. Men plötsligt så fick hunden rycket och hoppade rakt ut och landade nere på golvet, gnydde till lite lätt men det var ingen fara med honom. Vi tänkte inte mer på det utan fortsatte fika och samtala med damen. Vi bestämde att jag skulle komma och hämta hunden nån vecka senare, allt var klart, dock hade jag ju inte tingat den med pengar...
Damen ringde upp nån dag senare och sade att hon hade hittat en annan köpare, att hon inte ville att jag skulle ha hunden för att jag var för ung och verkade oansvarig för att hunden hoppat ur knät! Jag tjöt som en gris och var jättelessen! Trodde aldrig jag skulle hitta en ny valp..
Jag fortsatte ringa runt och hamnade hos en riktigt kennel, som tyvärr inte hade några valpar kvar i sin kull men som visste att det fanns en släthårig kvar i en annan kennel.. en slät, svart och tik! Allt gick som på räls. Jag fick tinga hunden över telefon och kvinnan som hade kenneln var jättetrevlig och tyckte synd om mig efter det som inträffat innan. Men vi sa att det var ju egentligen tur i oturen.
Mamma och jag åkte dit, tog en hel dag. Kom dit fick lunch och vi skrev på papper och hon praktiskt taget satte hunden i famn på mig så fort jag kom innanför dörren. Och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet, så fiiin var hon, och så liten, och svart, och en tik! Precis som jag sagt från början att jag ville ha! Allt klaffade bara helt enkelt. Så som sagt, det var verkligen meningen att jag skulle ha henne, och inte Benjamin.
Hon hade genom kenneln fått namnet Bellechique:s Henriette, men jag hade redan innan kollat ut vad jag ville hon skulle heta. Och det passade perfekt när jag såg henne med.. Kiara Black Queen.. Dock så visade det sig att Kiara var lite svårt att få till och uttala ibland så tillslut fick hon smeknamnet Kisen istället, hehe. Lite dumt såhär i efterhand, men nu är hon Kisen =)
Hon har varit min bebis från första början. Jag tog "mammaledigt" från jobbet och var hemma med henne några veckor så hon tydde sig verkligen till mig mest av alla. Och sen dess har det alltid varit så, hon blir helt till sig när man varit iväg och gnyr som en liten valp när man kommer hem.
Just nu är hon dock hos Jossan, som har Lilo på obestämd framtid, pga tidsbristen för fler än en hund. Kisen är där i träningssyfte för Lilo för att Lilo har ett lite speciellt psyke, väldigt rädd av sig, men när Kisen är med så kommer de bästa sidorna fram hos henne. Kisen blev som en mamma för Lilo när hon kom till oss, hon snuttade tillomed på henne, eller försökte iaf, hihi.
Men nu känner jag att jag saknar Kisen massor, hon har varit hos Jossan rätt länge nu. Men hon ska få vara kvar där tills Lilo blivit mer säker med sin nya familj. Dock så kommer både Lilo och Kisen komma hit ett par ggr över sommaren när Jossan ska jobba och så. Det ser vi fram emot! Mina håriga bebisar ;)