Besök hos barnmorskan..
2011-05-10 För det första.. ÄNTLIGEN fungerar det att blogga igen. Jag som satt o nästan grät över att allt hade försvunnit typ. Satt ju samma morgon o fixade nya kategorier och gick tillbaka rätt långt i tiden o lade in dem i rätt kategori, så trodde ju att det var det som hade blivit nått del. Trodde liksom att det bara var min blogg som det var fel på men insåg igår att det var dem flestas på blogg.se, phju! Men men, nu är det fixat iaf =)
Igår var jag ju på första BMbesöket sen inskrivningen. Var ju så ivrig för att få veta hur magen växte och hur mina värden såg ut. Men det byttes ju snabbt till lite halv vånda. Iaf vad gällde mitt järn, det jävla järnet! Jag som har känt mig så himla pigg, eller piggare än med Fred, och inte alltid behövt vila extra på dagen. Så jag trodde ju att det var lugnt med järnet. Men det visade sig ju att jag tom har anemi!! Alltså järnbrist. Järnet var så lågt som 91! Det lägsta jag hade med Fred var 105 och då kände jag verkligen av det, vart yr och trött lätt. Men nu märker jag ju inget. Bm förklarade det så att först o främst går allt till Sockerbiten, sen till Fred (inte järnet alltså utan energin) och sist till mig själv och att jag då har vant kroppen vid det. Så det var ju inge bra alls! Så nu är det två järntabletter om dagen plus extra folsyra och c-vitamin som gör att järnet tas upp bättre i kroppen.
Sen så hade även en läkare gått genom min förlossningsjournal och bestämt att jag v.32 ska gå på tillväxtUL, ingen surprise direkt. Det som dock var en liten surprise var att jag även from den veckan ska få komma till min BM en gång i veckan för att ta blodtryck och alla andra värden eftersom jag var på gränsen till havandeskapsförgiftning med Fred. Detta gör mig absolut ingenting, jag känner mig snarare lugn över det, skönt att de har extra koll liksom. Så det kommer bli ett himla rännande hos Bm i sommar =)
SF-måttet låg på 23, så det är precis på normalkurvan. Dock hade jag 24 med Fred i samma vecka och då är ju magen större nu? Aja, en cm hit eller dit. Jag räknar ändå inte med en stor bebis.
Kilona har ränt iväg iaf, hela 8kg! Hehe, fast det känns inte som nån fara, har ju 7kg till godo till då som jag kan gå upp utan att bli fetare än jag var med Fred ;)
Igår var jag ju på första BMbesöket sen inskrivningen. Var ju så ivrig för att få veta hur magen växte och hur mina värden såg ut. Men det byttes ju snabbt till lite halv vånda. Iaf vad gällde mitt järn, det jävla järnet! Jag som har känt mig så himla pigg, eller piggare än med Fred, och inte alltid behövt vila extra på dagen. Så jag trodde ju att det var lugnt med järnet. Men det visade sig ju att jag tom har anemi!! Alltså järnbrist. Järnet var så lågt som 91! Det lägsta jag hade med Fred var 105 och då kände jag verkligen av det, vart yr och trött lätt. Men nu märker jag ju inget. Bm förklarade det så att först o främst går allt till Sockerbiten, sen till Fred (inte järnet alltså utan energin) och sist till mig själv och att jag då har vant kroppen vid det. Så det var ju inge bra alls! Så nu är det två järntabletter om dagen plus extra folsyra och c-vitamin som gör att järnet tas upp bättre i kroppen.
Sen så hade även en läkare gått genom min förlossningsjournal och bestämt att jag v.32 ska gå på tillväxtUL, ingen surprise direkt. Det som dock var en liten surprise var att jag även from den veckan ska få komma till min BM en gång i veckan för att ta blodtryck och alla andra värden eftersom jag var på gränsen till havandeskapsförgiftning med Fred. Detta gör mig absolut ingenting, jag känner mig snarare lugn över det, skönt att de har extra koll liksom. Så det kommer bli ett himla rännande hos Bm i sommar =)
SF-måttet låg på 23, så det är precis på normalkurvan. Dock hade jag 24 med Fred i samma vecka och då är ju magen större nu? Aja, en cm hit eller dit. Jag räknar ändå inte med en stor bebis.
Kilona har ränt iväg iaf, hela 8kg! Hehe, fast det känns inte som nån fara, har ju 7kg till godo till då som jag kan gå upp utan att bli fetare än jag var med Fred ;)
Graviditetsvecka 25
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hmmm, skrev jag inte nyss om vecka 24 ? Herregud! Veckorna flyger iväg. Nu börjar jag fatta mer tror jag att Sockerbiten verkligen finns. Hon gör sig ju mer och mer påmind om dagarna och kvällarna, supermysigt! Dock som sagt inte mer samma kraft som Fred. Men Olle sa en smart grej, att förmodligen så kommer jag ju starkast ihåg hur Fred var i magen mot slutet, när man får dem där sköna revbenssparkarna och de, och om man jämför med dem så är ju Socker biten lååångt ifrån. Men det är ju klart, går ju inte att jämföra vecka 25 med vecka 35 exempelvis.
Jag har börjat få satans mkt kramp i benen nu, fasen va ont det gör! Ibland känns det nästan som att jag själv framkallar krampen bara genom att tänka på det, haha. I förrgår när vi kolla på film så fick jag sån djävulsk kram i hela vänsterbenet och ut i foten, fick nästan lite panik för det gick liksom aldrig över! Fick ställa mig upp och liksom väga bara på det benet för att tvinga ut alla muskler i benet.
Imorn ska jag till BM på första besöket sen inskrivningen, ÄNTLIGEN! Det känns dock som att jag har väntat i evigheter på istället. Är ju så himla nyfiken på mina värden, speciellt järnet eftersom jag hade många dippar på det med Fred. Men denna ggn har jag inte alls känt av det så mkt, tror att jag äter mkt bättre och varierat nu än då och att jag helt enkelt har mer tid för att äta och inte stressa runt. Ska bli himla intressant med SFmåttet med, o jämföra med kurvan från när Fred låg i magen. Lite större är jag ju nu men livmodern står fasen inte högt tycker jag, tror mer min livmoder växer på bredden än höjden, hehe.
Kommer ju få moderskapsintyget med imorn, så då kan jag snart börja dona med försäkringskassan och så igen. Ska bli lite skönt, trots att det säkert kommer strula denna ggn med :-S
Graviditet 1 vs. 2
Satt och tittade genom bilderna när Fred låg i magen. Kul att jamföra liksom. Dock var jag ju mycket bättre på att ta kort, varje vecka dessutom, när han låg därinne. Nu med Sockerbiten så är jag inte alls lika duktig. Glömmer ju som sagt ibland att jag ens är gravid, hehe. Men iaf, här är två bilder från samma vecka +/- någon dag. Vet inte riktigt om det är nån direkt skillnad, vad tycker ni?
Det enda som slår mig när jag kollar alla bilderna och jämför hur jag ser ut nu är ju att jag är så mkt smalare från start den här ggn, man liksom ser revbenen mer. Men det är väl det enda. När jag tänker efter så är det ju helt sjukt att jag hann gå ned 15 kg på mindre än 4 månader efter förlossningen. Hoppas att det rinner av mig denna ggn med, inte 15 kg men gravkilona iaf. Sen ska jag börja träna upp kroppen igen, tror det tär en del på kroppen att vara gravid så tätt inpå, plus att man tappade vikten så fort för att sen gå upp massa igen. Rumpan och brösten försvann ju direkt, brösten kom ju tillbaka nu men rumpan är fan plattare än nånsin!
Graviditetsvecka 24..
Hopp, nu är det alltså ytterliggare en vecka! Jag tyckte ju att jag nyss satt med inlägget om graviditetsvecka 23!
Fan, vad veckorna springer förbi.. ändå så känns det längre bort än nånsin att bebis ska komma ut. Jag är liksom varje vecka o nallar lite på nästkommande grav-vecka och tjuvläser vad som komma skall. Så när den veckan väl kommer så känns det redan som jag läst om det hundra ggr, hehe.
Tycker att vecka 24 är en ganska skön milstolpe ändå, att man vet att det är stor chans att bebisen skulle överleva om hon skulle bestämma sig för att komma nu av någon anledning. Men det får vi väl inte hoppas ;) Nu har hon iaf börjat böka omkring ännu mer där inne så jag antar att det börjar bli lite trångt ändå, har börjat kunna känna att det är hårdare sparkar och att det förmodligen är en fot snarare än en svepning bara. Det är ju lite häftigt, men lite läskigt med till en början. Nu är det mer påtagligt att det är nått "riktigt" där inne och inte bara nått som påminner om en bubblande mage, hehe. Har börjat känna rätt mkt sparkar nedåt också, ibland på blåsan tom, o det tror jag aldrig jag upplevde med Freddie faktiskt, så det är ju nått nytt :)
Att brösten blir större som det står märks ju med nu, synd att dem inte behåller samma size efteråt bara ;) Dock så blire nog ingen vidare mjölkproduktion denna ggn heller, har inte sett en tillstymmelse till mjölk så vi ställer nog in oss på det och bestämmer oss för flaska även denna ggn..
Nae nu blire snart, efter lite bloggläsning, kvällsfika - toast och te. Avnjutes till älsklingen Big Brother, riktig rysare ikväll ju!
Graviditetsvecka 23..
Number 23 ;) Vet inte så mkt vad jag ska berätta om den 23 veckor gamla graviditeten. Känns inte som att det hänt så mkt mer sen förra veckan utöver det vanliga. Förutom foglossningen, men den vill jag inte ens nämna för försöker ignorera att det ens finns nått som heter foglossning överhuvudtaget, blä! Ska till barnmorskan 9 maj o då ska jag tigga på mina bara knän att få låna en TENS-apparat eftersom det inte verkar hjälpa med ett vanligt bälte. Så jag får helt enkelt hålla ut i några veckor till. Om dem inte hade varit så dyr hade jag kanske kunnat köpt en egen, men nån måtta får det väl vara. Har andra bättre saker jag vill lägga pengarna på istället till Sockerbitan än på nått som bara används innan hon ens kommit ut.
Annars kan jag väl med glädje dela med mig av att jag iaf gått upp 5 kg nu =) Började ju nästan tro att hon inte vägde nått därinne med tanke på siffrorna på vågen, men nu börjar det ränna iväg, så verkar ju som att det blir runt 10 kg som med Fred också i slutändan.. PHJU! Tänk att jag alltså då kommer bära på 20kg sammanlagt extra när jag bär på både Fred o gravidmagen, uscha!
Hickandet känner jag igen från beskrivningen, det gör hon, dock känns det inte lika tydligt som med Freddie, eller iof så hickade han vääldigt mkt med kommer jag ihåg =) Eller så har det också att göra med att moderkakan ligger i framvägg, för det märks på sparkarna med, inte alls lika tydliga, även fast det känns att hon lever rövare där inne när jag sätter mig ned o är stilla för nån minut. Har börjat få väldigt mkt sammandragningar med som jag nog skrivit tidigare, väldigt obehagligt men de gör inte ont iaf. Jag försöker ta det så lugnt som möjligt för att inte stressa livmodern med det är ju lite svårt.. Ne nu ska jag ut på balkongen efter lite slit innomhus, lapa lite mer sol :D
Graviditetsvecka 22..
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu går jag in i vecka 22, vilket innebär att jag snart nästan kan börja räkna ned ;) hihi. Ja vet att jag säger detta varje vecka, men det går så SJUUUUKT fort! Denna ggn gör det ingenting iof för det är ju inte lika spännande att vara gravid denna ggn faktiskt. Jag tycker om det jättemkt, men det är ju så mkt häftigare första ggn och så himla mkt mer spännande. Nu känner jag mer att jag vill ha Sockerbiten här, att hon ska vara färdigbakad liksom =)
Jag ändrade infon denna vecka från BarnTotal till Vårdguiden ist, får se vad jag gillar den, var mkt bättre text ivarjefall tycker jag. Jisses vad jag känner igen mig i foglossningen som dem skriver om!! Den är från helvetet denna ggn. Med Fred så kom den mot slutet samtidigt som jag även stressade omkring i skolan, men såfort skolan var slut och jag kunde ligga hemma o lata mig så försvann den. Men Jag kan ju inte riktigt göra det denna ggn. Dessutom om man är så dum som jag som MÅSTE städa när man får besök eller MÅSTE hjälpa till o montera och bära tunga möbler (ja, det var IKEA om ni inte listade ut det innan;) ) trots att man absolut inte bör så får man väl skylla sig själv lite. Men har liksom inte ro o bara sitta på sidan av, det är ju halva nöjet att sitta o svära och jämra sig över beskrivningar och skruv som fattas, hehe.
Men som sagt, jag får ju sona för det nu också, bläää för foglossning säger jag bara!! Så nu är det jag som ska köpa mig ett riktigt foglossningsbälte, ett lite dyrare som faktiskt funkar att ta på sig själv o inte att man behöver ha nån stark man som gör det åt en som med det jag har nu. Tips på var jag kan köpa ett bra, ni mammor som haft samma problem??
Graviditetsvecka 21..
Glömde fasen helt bort att jag gick in i vecka 21 i helgen. Eller glömde bort o glömde bort gjorde jag väl inte direkt utan snarare tänkte jag inte på det. Är så mkt annat som händer så det är ju liksom inte riktigt samma sak denna graviditet. Med Freddie så satt jag ju dag ut och dag in kändes det som o läste runt på Familjeliv och diverse andra gravidforum om allt och inget. Jag sitter fortfarande och läser, men inte alls i samma utsträckning. Nu läser jag mest om förlossningar eftersom det är det som är roligast tycker jag. Avskyr alla dessa trådar om "symptom" och "är det här normalt i vecka X" o så vidare. Dock satt jag ju själv och undrade just de där sakerna förra ggn, hehe.
Nått man gjorde mkt mer under förra graviditeten också var att surfa runt o kolla upp vad man skulle köpa och inte köpa till bebis. Kollade runt på inredningsbutiker hur man skulle inreda hans rum o så. Men det slutade ju bara med IKEA iaf, så himla enkelt ju. Denna ggn vet jag inte riktigt hur det blir med den biten då vi inte har ett rum åt Sockerbiten än, men hon är ju inte i behov av det förren hon ska börja sova i eget rum framåt 6 mån ändå så förhoppningsvis så har vi hittat nått nytt boende tills dess, eller så får dem helt enkelt dela rum. Dock är jag inte så överförtjust i den idén eftersom då måste jag ju blanda blått och rosa/rött :-S Vilka problem va?! ;)
Graviditetsvecka 20...
HALVTID!!! O jag mår så bra just nu! Inte mkt känningar av foglossningen, inge kramper i vaderna eller fötterna (än) och inga sammandragningar (trilskades med det rätt mkt med Fred). Så skönt med andra ord. Vet inte om det är runt denna vecka som man faktiskt mår som bäst, men skitsamma, för det gör jag iaf =)
Har kommit på att jag ska börja kalla bebisen för SockerbitAn ist för SockerbitEn nu när vi faktiskt vet könet. Känns ju lite mer tjejigt. O på nått sätt så känns det lite fel o kalla henne vid namn än, eftersom hon faktiskt inte "finns" hos oss än. Hon får namnet när hon ploppat ut. Denna ggn är det ingen snack om saken vad hon ska heta heller. Det namnet har varit spikat ända sen Fred blev till, så det är skönt ändå. När Fred föddes så velade vi fortf mellan två pojknamn o det va lite jobbigt första dyngnet på BB, o liksom inte få en identitet på sin bebis direkt..
Ultraljudsbilder på Sockerbiten..
Är ju helt fantastiskt hur viga de små är i magen. Händer dit och fötter dit ;) Och ändå när dem kommer ut så är man såååå försiktig med dem för man tror att dem ska gå sönder, hehe. Men det är klart man är försiktig med sin lilla skatt.
Är så himla häftigt att man kan få sånna här 3D/4Dbilder nu för tiden alltså! Man kan ju se nästan i princip allt! Fick ett par filmer också där man ser hur hon (känns fortf konstigt att skriva HON) rör sig och sprattlar på armar o ben och vrider o vänder på sig. Men sådär med armen bakom nacken låg hon mestadels av tiden, ser ju sådär lagom chill ut. Berås väl på pappa och morfar, de sover sådär ;) Dock har hon inte vigheten ifrån far sin då han är vig som ett kylskåp ungefär, utan den är från mig. Dock var det längesen jag strechade ut ordentligt nu, eftersom det känns som jag varit gravid i snart 2 år (!), men vig är jag, o det finns det folk som kan intyga på. Tex när det kommer till mitt gamla partytrick där jag lägger både benen bakom nacken, haha, det var tider det ;)
Jag är i chocktillstånd!
Vad tror ni att det blev för kön nu då på Sockerbiten?? ;) Hahahah! Jag är som sagt i chocktillstånd. Då var mina föraningar från måndagens UL riktiga. Jag såg nämligen tre streck, som man alltid pratar om att det är när det är en tjej. Men trodde det riktigt aldrig. Så himla sjuuukt!!! Jag är alltså ingen "pojkmamma" utan både en pojk- och flickmamma, haha.
Han är så grymt skillad Selbing också, det tig inte mer än 3 sekunder o han sa "Hann ni se vad det var för sort?", haha, och då trodde jag verkligen att det var en pojke för dem brukar ju "synas" mer liksom. Men icke, han visade mycket väl o riktigt upp en snippa o inte en snoppis! Gick därifrån med ett stooort leende som än inte gått över. Är så grymt lycklig! Skulle jag såklart varit i vilket fall som helst, men så lycklig över att fått chansen att både uppfostra en pojke och en flicka. Tänk va bra med storabror Fred! Får ta hand om sin lillasyster på förskolan sen ;)
Direkt efter UL åkte vi till Subway som jag sagt tidigare att vi planerade, åååh så gott det var, fick även lite insideinformation om att det faktiskt ska öppna en Subway i Norrpan innom kort, YAY!!!
Precis där vi parkerade bilen när vi sprang in på Subway så låg en asgrym T-shirtbutik som pumpade ashög musik, i skyltfönstret hängde det en Queen-tshirt i storlek mini. Det blev den och en KISS till Fred för ringa 150;-.
Sen ska vi inte tala om hur mkt kläder jag köpte till Sockerbiten sen när jag o mamma skulle handla lite "nu-vet-vi-vad-det-är-för-kön"kläder. Egentligen skulle det ju mest handla om ett litet symboliskt inköp, men det blev visst en hel del, finns ju sååååå mkt till tjejer, aldrig gått över till den sidan förut ju ;) Klänningar, spets-strumpbyxor, mössor m.m m.m m.m....
Känns fortfarande så osannolikt! Måste nog smälta det några dagar, haha.
Köns-ultraljud (tidsinställt)
Ja, nu ligger jag på britsen hos Selbing på Crocus-mottagningen i Linköping. Vi ska inte bara få veta könet (iiiiihh) utan också gå genom hela Sockerbiten för en missbildningskontroll som det heter. Tycker jag känns betryggande och skönt, framförallt om det skulle vara nån defekt så man är beredd på det, ex om h*n har två armar eller två näsor eller liknande ;) Haha! Ne men skämt åsido, är väldigt bra att man kan göra en sån här undersökning. Han kollar precis allt, bebis, moderkaka, fostervatten, navelsträng o blodflöde o allt vad det är.
O snart vet vi om det är en pojke eller flicka med... <3
Roliga förlossningshändelser..
Sitter o läser massa roliga förlossningshändelser såhär lagom till frukost. Det är så himla klockrent! Man blir ju lite knäpp av värkar och av LUSTGASEN allra mest ;) Dock har inte jag så mcyket roligt att berätta från min förlossning. Det enda som var lite halvroligt var att jag efter EDAn (när dem lägger den så får man andas HUUUR mkt man vill) antagligen va så hög på lustgasen att jag låg och drömde(?) om Lisebergs-kaninen, haha.
Men här kommer några roliga som jag hittat på Familjeliv:
"Sen när dom sydde mig hade dom lagat lustgasen så jag fick den igen. DÅ funkade den alldeles ypperligt och helt plöstligt låg jag o tjoade : GIN AND TONIC,GIN AND TONIC.min bm bara kollade på mig och drog ner gasen. (Vad hon inte förstod var att under föräldrar utbildningen sa min barnmorska att ta lustgas skulle kännas som att dricka en Gin and Tonic jättefort. som att man blir lite salongsberusad.. ja,det var det jag försökte förmedla men det fattade inte hon. hahahahahha!!!
...)""När jag spytt som en gris 3 ggr under förlossningen, sa bm försiktigt att om jag behövde spy igen kunde jag kanske luta mig åt sidan. Jag var hög på lusgas o muttrade: Nej, för det är inte jag som städar här!"
”När min första son kom förlöstes jag med sugklocka och klockan släppte från huvudet så läkaren fick ta ett par steg tillbaka och jag såg bara hur den där sugklockan for genom luften. Då detta skedde i en av mina mindre skärpta stunder i livet var jag helt säker på att huvudet hade lossnat på bebisen, en fruktansvärd tanke tycker jag förstås nu men då sa jag bara nåt i stil med ’jaha det fattade man ju, vad är oddsen, men det är klart huvet ska lossna på just vår unge. Får jag sova nu?"
"Mellan krystvärkarna fick jag tag i kragen på en BM och lyfte nästan upp henne, hon såg allvarligt rädd ut... och kommenderade henne : Nu tar du och trycker in det där huvudet och klipper mig med saxen, för jag tänker inte trycka ut den!"
"En bekant till mig skulle bli pappa och hade videokameran med på förlossningen.
Det skulle absolut filmas därnere när huvudet kom ut men pappan tyckte det var så läskigt så han svimmade!
Barnmorskorna hjälpte honom kvickna till och så kom nästa krystvärk.
Pappan kastar sig upp för att filma... slår huvudet i förlossningslampan och tuppar av igen...
Den här gången skrattar barnmorskorna ihjäl sig och glömmer nästan bort den blivande mamman!"
"Alltså, hehe, det är ju den 6/9 idag. Som 69, och det är ju en apskön sexställning. Vad passande, jag tror vi gjorde 69:an under förspelet när bebisen blev till. Eller hur, [makens namn]? Jodå, och du gillar den preeeeeciiiiiiis lika mycket som jag!"
HAhahahahha! Jag kissar ned mig nästan. Dock hittade jag inte den bästa av alla som jag kommer ihåg sen jag läste när jag va med Fred. Då är det en tjej som berättar att hon blir så hög på lustgasen att hon tycker att bebisens hjärtljud som de har på högtalare i förlossningsrummet låter som värsta disco-låten och börjar vagga i takt med "musiken" och säger sen till barnmorskorna som står mittemot henne - Ni på andra sidan är ni klara, o pekar som John Travolta i Saturday Night Fever. Hahahahahah, garvar ihjäl mig när jag tänker mig det framför mig. Måste varit skitkul för dem barnmorskorna =)
Vi får väl se om det inträffar nått kul denna förlossning för mig, men det tvivlar jag på. Jag pratade inte så värst mkt utan var ganska långt inne i mig själv och var koncentrerad på varje värk, o blundade typ genom HELA förlossningen, det ska jag inte göra denna ggn iaf. För det kändes lite konstigt att blunda under utdrivningsskedet o inte se va som händer alls o sen helt plötsligt ha en bebis på bröstet. Men men, det märks väl, man kan inte direkt bestämma såhär i förväg för INGET blir som man tänkt sig ;)
Ultraljudet..
Ultraljudet igår gick jättebra! Mamma och Kevin följde med eftersom vi denna gång ville ha lite mer uppmärksamhet på Sockerbiten, sist så flängde Fred så dant så Olle såg inte mkt. Iaf, så mamma hade Fred i väntrummet under tiden. Kevin busade med honom med sin BMW-keps och det var skitkul tydligen, kunde höra honom emellanåt ute i väntrummet när jag låg på britsen, hehe.
I vanliga fall tar ett UL ca 30 min, men vi va inne närmre 50 min. Och det var ju inte nått vi grät över, hehe. Anledningen till att det tog så lång tid var dels för att Sockerbiten inte var medgörlig alls, vred o vände på sig åt helt fel håll hela tiden, men också för att vi fick en barnmorska som höll på o lära sig UL. Det va jättebra tyckte jag för hon va så himla mkt bättre än va de andra BM jag haft på UL varit. Antar att det blir lite skillnad för dem som jobbat med det så länge och om man precis börjat. Då är det nog roligare liksom.
Hon var så himla bra o berättade allting och visade massa saker som vi tidigare inte fått se, jättekul!
Allting såg jättebra ut och datumet 26 augusti står kvar som BF. En sak hon dock sa va att vi nog ska ställa in oss på en liten bebis och tillväxtUL denna ggn med, eftersom det blev så med Fred, men det gör mig inget, sålänge det inte är nån fara liksom. Bara kul o se bebis typ 1ggn i veckan dem sista veckorna där =)
Nu till den stora frågan - Såg jag nån snoppis??
Hon stannade en lååång stund framifrån i undre regionen på bebis när hon försökte mäta lårbenet, och då sa hon "jahopp om vi kan få en bra bild på nått lårben då, fast den verkar vilja visa lite annat än det tror jag". Och då var det nått som syntes mitt mellan benen på bebis, snoppis eller ej, det får vi se på torsdag, men jag har mina aningar ;)
Påvägen hem svängde vi förbi Donken, och till min stora glädje fanns BANAN-MILKSHAKEN nu!!! Som jag längtat, det är det enda speciella tror jag som jag varit sugen på under båda graviditeterna, men den finns tydligen bara ibland. Det bara lyste i ögonen på mig när jag frågade vilka smaker det fanns nu o killen svarade Jordgubb, vanilj, choklad.. o så har vi banan nu med. Så jag slog till på en stor, o Olle bara garvade åt mig när han såg min lycka, haha. Och den var lika god som jag föreställt mig och kom ihåg med, mmmmm!
Graviditets-vecka 19..
Ja nu går det fort tycker jag! Kommer ihåg när jag efter jag hade bokat tid för inskrivning hos BM, som man gör i vecka 10-11 ungefär, ringde o bokade tid för både KUB/NUPP och RUL. Då var det väääldigt långt bort med RUL, men nu är det imorgon!! Som jag har väntat o längtat, är ju en lite mer utförligare undersökning än KUB/NUPP eftersom bebisen är större nu. Och jag känner mig helt säker på att jag kommer se en snopp med, så många UL jag gått på med Fred o så många bilder och filmer som jag tittat på o granskat så vet jag vad jag ska leta efter ;) Dock drömde jag häromnatten att det var en flicka iaf!! Kändes ju helfel när jag vaknade. Men om jag inte hittar nån snopp imorn så vet jag ju att jag får se en på torsdag iaf (?), haha. Ja för då är ju könsUL i Linköping med, WOHO! Efter det är det bara tuta o köra o börja kunna shoppa på sig lite nya bebiskläder med gott samvete som är blåa (?!). Dock kan ju faktiskt en flicka ha blått också, men jag tänker ju inte köpa massa rosa kläder o sen sätta på en pojke det, där går gränsen, iaf om det är sånna puttinuttiga volang och spetskläder. Fast, jag tror inte vi är så mkt för det där puttinuttiga volang och spets iaf faktiskt, hehe.
Sjukstuga o graviditets-vikt..
Fred är sjuk, igen. Feber o har även kräkts, rakt ut i sängen i morse. Men tror inte att han är magsjuk dock för såhär har han gjort minst en ggn varje ggn när han har haft feber. Så himla typiskt med för förra ggn mina klasskompisar skulle kommit på fika så blev han sjuk, o nu skulle dem kommit idag ist o då blir han sjuk. Börjar undra om han har nått emot dem ;) Nerå. Vill så gärna träffa dem o mysa med bullar o te. Sen vill ja se Michaelas mage med ju, hon är ca 15 veckor före mig i sin graviditet. Älskar allt som har med graviditet att göra nu alltså, allt är ju så spämmande, speciellt o höra om andras med =)
På tal om graviditet:
så är det räknat att maqn ska gå upp, o jag ligger redan i lä kan ja säga. Börjar bli lite oroande faktiskt, väger hittils bara 57 o är ju i vecka 18 så då om man kollar på stapeln mellan mån 4 och 5 så borde jag väga mellan 59-61. Antingen blire en liten kille denna ggn med eller så går jag inte upp för att jag är så aktiv med en 8månaders hemma samtidigt som jag ränner efter. Får väl se va de säger på RUL på måndag!
På tal om graviditet:
så är det räknat att maqn ska gå upp, o jag ligger redan i lä kan ja säga. Börjar bli lite oroande faktiskt, väger hittils bara 57 o är ju i vecka 18 så då om man kollar på stapeln mellan mån 4 och 5 så borde jag väga mellan 59-61. Antingen blire en liten kille denna ggn med eller så går jag inte upp för att jag är så aktiv med en 8månaders hemma samtidigt som jag ränner efter. Får väl se va de säger på RUL på måndag!
Vecka 18
Igår gick jag in på graviditetsvecka 18. Eller i medicinskt språk 17+0. Alltså 17 hela veckor men inne på vecka 18. Idag är det 17+1 vilket betyder 17 veckor ich en dag. Sedan fortsätter man räkna 17+ tom 17+6, sedan slår det om till ny vecka.
Men fasen vad fort det går nu! Nästan halvvägs och snart dags för RUL och könsUL i Link. Dock har jag ju drömt typ tusen ggr om förlossningen o att det är en pojke, så jag är ju som sagt rätt säker. Igår klockade jag hjärtslagen med vilka hamnade på nästan exakt 140 slag/min. Man brukar säga (myt?) att pojkar ligger lägre i hjärtslag, <140, och tjejer högre, >140. När jag kollar på hur Freds hjärtslag också såg ut hos BM så låg dem lågt hela tiden och aldrig över 145, likaså under förlossningen. Så det tycker jag är ytterliggare ett tecken på att det är en pojke. Jag bara känner det på mig. Trots att det verkar som att många omkring mig verkar tro motsatsen, tjejligan tror på tjej men jag lovar att jag kommer skicka ett mess till dem o skriva "I told U so!", haha!
Igår va vi på lördagsmys hemma hos min familj. Är så roligt med min lillabror som är 6år. Han är så smart och fundera väldigt mkt och frågar saker o ting. Som med bebisar ex. Förra graviditeten så fick mamma o pappa Lennart Nilssons bok "Ett barn blir till" av oss där det är bilder tagna innifrån på foster vecka till vecka. Den har vi kollat i och numera vet han precis vad navelsträngen är till för och var bebisen kommer ut, även fast han förra året var övertygad om att den kom ut genom stjärten, hehe, inte så konstigt kanske när man som kille faktiskt bara har ett hål där nere som större saker kan komma ut från ;)
Sockerbiten har gett sig till känna!!
Igårkväll när vi hade lagt oss i sängen så buffades det en del i magen, o som jag hade läst så om det inte efterföljdes av nått kurr i magen/tarmarna så är det bebisen som rör sig. Både Olle o jag höll händerna på magen o kände efter ett långt tag, men till slut kom den, buffen som utan snack var en bebisbuff. Så härligt! Blev lika glad denna ggn som med Fred, såklart. Dock är det ju lite tidigare än sist, med Fred kände jag honom inte förren efter RUL som va i vecka 19, nu har vi ju inte ens varit på RUL än. Men så märks det ju oxå att magen börjat växa tidigare och jag känt mig gravid mkt tidigare än sist. Det är så spännande o vara gravid, men längtar nog mer till förlossningen och bebisen såklart. Det bästa som finns o få upp sitt barn på bröstet, då finns det inget annat i hela världen som betyder nått <3
Går in i gravidvecka 17 idag..
Jisses va fort det går! När Fred låg i magen så kändes det som att tiden gick i snigelfart. Men antar att det är annat nu när vi redan har Fred att ta hand om om dagarna. Är ju inte många lugna stunder. Men dem stunderna som ägnas åt Sockerbiten är när Fred somnat för natten på kvällen. Då tänker jag lite extra på honom och försöker urskilja några buffar innifrån men det är svårt, man längtar ju så dant!
Men en annan underbar grej som faktiskt funkar redan nu är vår Angelsound. Det är en doppler som man lyssnar på bebisens hjärta med. Ett väldigt omtalat instrument, vissa säger att det är farligt för bebisen, men BM säger att det inte är farligt, hon använder ju en oxå. Men man ska kanske inte överdriva användandet ändå så jag har bara lyssnat på den varannan vecka ungefär. Från början så hörde jag bara en svischande ljud, om jag tröck tillräckligt hårt mot magen och vinklade mikrofonen nedåt, lite meckigt. Men igår var det så himla häftigt! Satte dopplern mot magen löst för att jag först skulle fixa volymen, men då hördes det en klart o tydligt hjärtbultande -dunk dunk dunk- och inte bara -svisch svisch svisch-. Gav hörlurarna till Olle direkt o frågade om han trodde det va mitt hjärta eftersom det var så högt och ljudligt. Men vi konstaterade snabbt det var Sockerbitens eftersom mitt hjärta inte galopperar som en häst i ca 150 slag i min och försvinner åt ena sidan av magen lite då o då ;) Så grymt häftigt!! Så det rekommenderar jag verkligen alla gravida att köpa <3